Avfolkningen av Sveriges landsbygd är en av vår tids mest brännande politiska frågor. Det är även en fråga som delar debattörer, politiker och invånare i två läger. Vissa menar att avfolkningen är resultatet av en osolidarisk politik som kommer leda till en ohållbart dyr välfärd i takt med demografiska förändringar, medan andra menar att det är en naturlig konsekvens av en förändrad geoekonomisk karta som vi bör omfamna utan sentimentala förbehåll. Klart är att frågan om avfolkning rör upp mycket känslor, vilket väl är naturligt med tanke på att det rör människors vardag och deras mest personliga ägodel: hemmet. För den som lever på landsbygden i dag är frågan om avfolkningen ingen abstrakt tankemodell – det är en fråga om försörjningen här och nu. Det är också anledningen till att politiker har insett att glesbygden och dess invånare är en viktig fråga för en stor del av svenska folket, oavsett vilket förslag man har till lösningen på problem.
Sveriges avfolkning har till stora delar haft sin grund i ett systemskifte när det gäller exportvaror och industrier. Medan Sverige tidigare levde nästan uteslutande på tunga industrier som skog, järn och sten har de nya jobben flyttat in till kontorslandskap i staden. Bruken har lagt ner och gamla bruksorter ligger öde. Där det endast finns begränsade sätt att försörja sig på kan inte heller befolkningen växa. En annan anledning till avfolkningen i Sverige som brukar anges är den att järnvägsstationer på många mindre orter har fått lägga ner, vilket ytterligare skar av kommunikationerna med resten av landet. Resultatet är en större urbanisering, där människor söker sig från den allt mer glesa landsbygden, in till större städer som istället brottas med ett diametralt motsatt problem – överbefolkning, med följder som bostadsbrist och trängsel inom infrastruktur.
Att fler och fler väljer staden framför landsbygden råder det alltså inget tvivel om, men alla är inte överens om vad vi bör göra åt saken. Vissa debattörer väljer att se på situationerna i ett inte fullt så dystert ljus och menar att urbaniseringen för flera fördelar med sig. Det är ett bättre alternativ ur miljösynpunkt eftersom de viktigaste institutionerna samlas på en mindre yta och därför kräver mindre energiåtgång. Dessutom tillgängliggör det kompetensen på ett bättre sätt när avstånden är mindre. Slutligen är kostnaden för att blåsa liv i döende bruksorter större än vad den potentiella belöningen är. Andra bedömare har en mer pessimistisk syn på avfolkningen och menar att det lägger ett orimligt hårt tryck på enskilda kommuner. Eftersom de som flyr småstäderna ofta är i arbetsför ålder är det pensionärerna som lämnas bakom – och deras pensioner måste betalas av skattebetalare som nu bor i storstaden.
Taggar: Avfolkning, Bostad, Industri, Invånare, Järn, Kontorslandskap, Landsbygden, Politiker, Skog, Sten, Urbanisering
